Ett dödsfall är ju ingen big deal....
0kommentarer
Igår fick jag av en ren slump reda på att min farfar inte bara var död, utan även begraven sedan en dryg månad tillbaka.
Tydligen tyckte ingen att det var värt att berätta det för mig.
Jag har av eget val ingen kontakt med min pappa, av skäl jag håller för mig själv, och han har på inget sätt visat att han vill något annat eller försökt göra något åt det. Men herregud, kom över dig själv!
Dessutom finns andra jag bett specifikt att lämna mig ifred, något som aldrig respekterats. Så då undrar jag, om du nu söker upp mig överallt bara för att visa att du minsann hittar mig och håller koll på vad jag gör, varför var det så tyst om just detta?
Det fanns sätt att berätta en sån sak på oavsett om man har kontakt eller ej, tycker inte ni det?
Oh well, nu känner jag mig än mer nöjd med mitt val av att inte ha vissa i mitt liv.
Min farfar var ingen jag stod nära, vi har kanske träffats 10 gånger i mitt liv, varav den senaste gången säkert är 10 år sedan. Och dom gånger vi träffats har han knappt sagt hej till mig, så något intresse för mig har inte funnits heller.
Men jag tycker att det är vidrigt och hemskt när någon dör, det känns hemskt på något sätt att någon man sett så levande helt plötsligt inte längre finns. Döden är så hemskt definitiv.
Och ett dödsfall såpass nära i blodsband kan man väl ändå förvänta sig att det anses viktigt att bli meddelad om, relation eller ej.
Så, nu har jag fått spy upp lite negativitet och avsky. Nu kan jag sopa undan det och gå vidare.
Kommentarer uppskattas alltid!